I think I love you - Del 2
Jag kunde verkligen inte hålla tillbaks tårarna, så dom bara forsade ner. Jag höll för mitt ansikte med mina händer, och Sara kramade om mig. "Lugn Alina, allt kommer att bli bra" sa Sara. "Nej, ingenting kommer någonsin att bli bra!!" skrek jag och började att gråta ännu mer. Jag hörde hur Sara också började gråta.


"Nu är det verkligen dags att åka!!" skrek pappa över hela huset, klockan 6 på morgonen. Den sista packningen var inplockad i bilen redan, så nu var det bara dags för oss att sätta oss i bilen och åka. "Laaady, kom hit vovven!" ropade jag. Lady vände sig om, och sprang raka vägen fram till mig. Jag stoppade in henne i en resebur, där jag hade lagt en filt och ett litet hundben. Lady var snäll, och la sig ned på en gång och tuggade lite grann på benet. Jag gick med buren till bilen och ställde henne i baksätet. Sedan gick jag in, och möttes av mamma och pappa som höll på att sätta på sig skor. Jag hade redan mina vita converse på mina fötter, men jag satte på mig min skinnjacka, min älskade skinnjacka. Det var sommarlov, jag vet. Men jag älskar min skinnjacka, och det var lite kallt idag. Nu gick vi mot bilen, och hoppade in. Pappa framför ratten, mamma bredvid och jag satte mig i sätet bredvid Lady. "Allting packat nu då?" sa jag. "JÄKAR, PASSEN!!!" skrek mamma. Jag sprang in och hämtade passen, och passade på att säga hejdå, till huset. Älskade svenska hus...
"Ni kan släppa av mig här" sa jag. Pappa stannade bilen, och jag tog med mig Lady ut och satte på henne ett halsband och ett koppel. Sedan började vi att gå mot den gamla lekplatsen. Jag såg att Sara satt på den gungan hon satt på när jag berättade vad som skulle ske för exakt 17 dagar sedan.
Vad tror ni kommer hända? :) Komentera!! :D
I think I love you - Del 1


Sara's perspektiv:
Idag var det söndag, och ungefär 2 veckor kvar tills jag gått ut 8:an. Jag vaknade av att min mobil plingade till, och lös upp mitt rum lite grann. Jag satte mig upp, helt nyvaknen, och gnuggade mig i ögonen. Jag märkte sedan hur regnet smattrade mot mitt fönster, typiskt sommar-väder, eller ja, det var SNART sommar. Jag tog sedan min mobil i handen, och såg att jag hade fått ett sms av mina bästa vän, Alina. Alina och jag har kännt varandra i flera år. Jag låste upp mobilen, och läste smset.
"Vi måste prata.." stog det. Hmm, vad kan det betyda? Jag svarade med "Okej, om vad?" och fick svar bara några sekunder efter att jag skickat sms:et. Alina skrev "Möt mig i den gamla lekparken om en halvtimme." Jag kollade på klockan, och såg att den var 8. Surt drog jag mig upp ur sängen och satte på mig ett par jeans och en t-shirt. Jag satte upp mitt blonda hår slarvigt i en bulle på huvudet och gick mot hallen. Mamma och pappa sov. Jag drog på mig ett par gummi-stövlar och en regnjacka, och började sedan att gå mot lekparken.
Alina's perspektiv:
Jag satt på en gunga och väntade på att Sara skulle komma. Jag kände hur en klump i magen växte och växte, hur skulle jag berätta det här? Och hur skulle Sara ta det? Och den största frågan, hur skulle det bli sen? Jag tog upp min telefon ur min jeansficka, och såg att den var 5 i halv 9. Sara borde vara här snart. Och exakt som jag trodde, så stod hon framför mig. "Hej Alina" sa hon, och satte sig sedan på gungan bredvid mig. Jag hoppades att hon inte skulle märka att en tår rann ner för min ena kind. "Vad har hänt Alina?" sa Sara, och man hörde att oron fanns där i hennes röst. Jag vände mitt ansikte mot hennes, och sa: "Det finns en sak jag verkligen måste förklara, men jag vet inte hur.." Sara tog min hand. "Du vet att du kan säga allt och lite till till mig Alina" Sara rörde sin tumme över min hand. Jag kollade ner i gruset och sa sedan: "Detta kommer iallafall att förändra våra liv, rejält." Efter jag sagt det där, så slutade Sara att dra sin tumme över min hand. Hon tog tag i min hand lite hårdare, om hon märkte det eller inte, det vet jag inte. "Nu berättar du allting för mig Alina, på en gång" Jag kunde verkligen inte hålla tillbaks tårarna, så dom bara forsade ner. Jag höll för mitt ansikte med mina händer, och Sara kramade om mig. "Lugn Alina, allt kommer att bli bra" sa Sara. "Nej, ingenting kommer någonsin att bli bra!!" skrek jag och började att gråta ännu mer. Jag hörde hur Sara också började gråta.
Vad tycker ni? Tror ni att denna novell kan bli bra..? :)
Btw, det var jätte svårt att hitta passande bilder till denna del...
I think I love you
Nu har jag börjat med novellen I think I love you! Den här novellen kommer att handla om Alina, som ska börja 1:a året på gymnasiet snart. Hon bor i Stockholm, och har ett ganska bra liv, med vänner och hennes föräldrar. Hon spelar fotboll, och gillar att träna och hålla igång. Jag kommer att skriva på både svenska och engelska, så ni vet! Första delen ska jag börja med nu! :)
